asiaaftermidnight

Hallå!

Har hänt en del sen födelsedagen. Vi var glada att det blev ett lugnt firande då vi dagen efter hade bokat båtutflykt till ett naturreservat med 48 små-öar. Efter en timmas speedboat kom vi fram till ett snorklingställe där vi spenderade 45 min under ytan (i alla fall Jozo, Lina och Sofie. Jag däremot plaskade på uppe vid ytan med en flytväst på. Är inte mycket för djupa vatten och dykning..) de var däremot lite missnöjda då havet bjöd på en och samma fiskart. Någon randig abborre-liknande sak. Vi fortsatte sen båten mot monkey island, som vi trodde var en ö med apor på som vi skulle få se, men i själva verket var det en ö formad som en apa som låg ner. Måttligt roade åkte vi vidare mot en jättefin ö med mycket djungel där vi skulle gå upp 10 000 trappor (kändes det som) för att komma till kanske världens finaste utsikt över havet och en turkos/grön stor lagun. Solen stekte och vi blev lagomt varma. Efter x antal kort begav vi oss nedåt igen på de minimala trappstegen för att komma närmare lagunen. Lite besvikna blev vi allt då man inte fick bada i den..
Vi styrde sen båten mot sista ön där det bjöds på godaste lunch-buffén - pad thai, ris, stekta grönsaker, kycklingklubbor i godaste såsen och frukttallrik. Mätta och belåtna gick vi ned till stranden för sol och läsning. Vi fick order om att vänta 40 min innan vi skulle bege oss ut på ett vågigt hav alldeles själva i en kajak. Förväntansfulla hoppade vi i två stycken och paddlade utåt, rakt ut på havet mot en ö mitt emot. Sofie sa/skrek efter halva färden att hon sett en grå fena under vattenytan och att vi skulle vända tillbaka, vilket var lättare sagt än gjort. Motvind och halvstora vågor tog vi i för kung och fosterland. Armarna började ge lite vika och jag fick för mig att vi stod helt stilla, eller till och med rörde oss mer bakåt än framåt. Skrek till Jozo att paddla höger, vänster och vi tog oss uppenbarligen framåt.. Väl inne på stranden var armarna rätt trötta och vi var nöjda!
Båtturen hemåt mot Koh Phanang var vi däremot rätt onöjda med. Båtkillarna kom fram till oss, då vi satt längst fram i båten för att få ännu mer sol på oss, att det skulle bli väldigt vågigt i 5 minuter och att vi skulle flytta på oss om nacken eller ryggen började göra ont. 10 minuter senare hade det bara blivit värre och ja, ryggarna började göra aningen ont, men vi satt prompt kvar. Hela färden hemåt satt vi rätt sammanbitna (i alla fall jag) och försökte förutse när vågorna skulle slå i båten för att undvika de värsta smällarna, vilket gick sådär.. Ungefär 1,5 timma senare var vi äntligen framme och vi var rätt glada att vi var vid liv! Vi har nu hunnit med både bil- och båtresan från helvetet och nu kan det inte bli värre!
Kvällen blev rätt tidig då vi var ganska slut efter dagens äventyr.

Idag blev det ingen sovmorgon (som Sofie har sagt att hon önskar sig mest just nu) utan vi tog färjan till Ko Tao. Vi checkade in på samma hotell som min kusin igen och har spenderat dagen på stranden. Det är en aning varmare här så havet hjälpte till att svalka rätt bra.

Just nu sitter vi på Bingo och har precis ätit en god och svinbillig middag. Vi halvligger till bords och är alla rätt trötta.
Vi ska stanna här 3 nätter innan vi tar färjan tillbaka mot Don Sak, där vi utgick ifrån när vi åkte till Koh Phanang, och sen vidare mot Khanom. Ska tydligen va ett rätt orört jättefint ställe på Thailands södra kust!

Det var nog allt.
Puss från Thai!